Hostname: page-component-848d4c4894-x24gv Total loading time: 0 Render date: 2024-05-07T02:39:12.946Z Has data issue: false hasContentIssue false

Symbolism in Miss Julie

Published online by Cambridge University Press:  23 January 2009

Edward S. Franchuk
Affiliation:
Lecturer in literary and theatre studies at the Collège militaire royal in Saint-Jean, Canada

Extract

The theme of Strindberg's Miss Julie (Fröken Julie, 1888), the struggle for sexual ascendancy between a liberated young woman and an ambitious young man who is her social inferior, continues to hold fascination even in times such as our own, which purport to be sexually liberated, socially egalitarian, and feminist. Perhaps, one might speculate, fascination with the play, its characters, and its situation is especially intense in such times. Certainly awareness of an interest in sexual politics have not lessened in the century since the play appeared. Since it has been a century dominated to a large extent by the theories of Dr Sigmund Freud, this is hardly surprising.

Type
Articles
Copyright
Copyright © International Federation for Theatre Research 1993

Access options

Get access to the full version of this content by using one of the access options below. (Log in options will check for institutional or personal access. Content may require purchase if you do not have access.)

References

Notes

1. Quoted i Samlade verk, XXVII, 323Google Scholar: ‘Om åtta dagar Sänder jag Er ett nytt naturalistiskt sorgespel, bättre ändå än Fröken Julie, med tre personer, ett bord och två stolar, och utan soluppåang!’ Gunnar Ollén suggests that Strindberg is here referring not only to the sunrise at the end of Miss Julie, but also to that at the end of Ibsen's Ghosts (Gengangere, 1881). All translations are my own.

2. Ibid., 108: ‘Jag tänker det är väl med kärleken som med hyacinten, som skall slå rötter i mörkret innan den kan skjuta en stark blomma. Här ränner den upp och går i blom och frö med en gång, och därför dör växten så fort.’

3. The Language of Flowers.

4. Samlade verk, XXVII, 178Google Scholar: ‘…du hund som bär mitt halsband.’

5. With the publication of Samlade verk XXVII.

6. Samlade verk, XXVII, 164Google Scholar: ‘FRÖKEN: …Jag skulle vilja låta döda er som ett djur… / JEAN: “Den brottslige dömes till två års straffarbete och djuret dödas!” Inte så? / FRÖKEN: Just så!’

7. Samlade skrifter, XXIII, 161Google Scholar: ‘Som man skyndar sig att skjuta en galen hund. Inte så?’

8. Samlade verk XXVII, 178Google Scholar: ‘…det är blod emellan oss! Jag förbannar den stund jag såg er…!’

9. Another particularly potent example of this pattern is found in Herr Bengt's Wife (Herr Bengts hustru, 1882).Google Scholar

10. Samlade verk, XXVII, 135Google Scholar: ‘Jag sitter oppklättrad på en pelare och ser ingen möjlighet att komma ner; jag svindlar när jag ser ner, och ner måste jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte hålla mig fast och jag längtar att få falla; men jag faller inte; och ändå får jag ingen ro förr än jag kommer ner! ingen vila förrän jag kommer ner, ner på marken, och komme jag ner på marken ville jag ner i jorden…’

11. Ibid., 135: ‘…jag ligger under ett högt träd i en mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en stege. Ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den…’

12. Freud, who can always help us to interpret a symbol, even if he should perhaps not always be allowed to suggest one, assures us (The Interpretation of Dreams, 235Google Scholar) that ‘if a woman dreams of falling, it almost invariably has a sexual sense: she is imagining herself as a “fallen woman’”.

13. Samlade verk, XXVII, 153Google Scholar: ‘FRÖKEN: …jag faller, jag faller! / JEAN: Fall ner till mig, så skall jag lyfta er sedan! / FRÖKEN: Vilken förfärlig makt drog mig till er? Den svages till den starke? Den fallandes till den stigandes!’

14. Illustration 65 in Samlade skrifter, VII (294).

15. This version was seen in Canada on Radio France Internationale in (I think) 1992. There is no mention in the credits of the distributor's name, nor of the year in which the version was made.

16. The performance in question was rather special. The audience was to consist of only four people: Mr and Mrs George Bernhard Shaw, the Swedish artist Anders Zorn, and Strindberg. Shaw is reported to have been so moved that he wept copiously, despite the fact that he understood not a word of Swedish (Ollén, 135)!

17. Brev, 241 (07 16, 1908)Google Scholar: ‘Gör slutscenens sortie som en sömngångerska, långsamt, med armarne sträckta framför Er, skridande ut, liksom sökande stöd i luften att icke falla på stenar eller så; ut oemotståndligt mot det sista stora mörkret.’

18. Samlade verk, XXVII, 133Google Scholar: ‘Inte störa den som sover!’ and ‘…sömnen skall man respektera…’