I samband med hundraårsminnet av första utgåvan av Fröken Julie 1988 publicerade jag och Barry Jacobs Strindberg's Miss Julie: A Play and its Transpositions. Boken behandlar i första delen dramats biografiska bakgrund, dess ideologiska och litterära förutsättningar, vissa karakteristiska pjäsinslag samt dess inflytande på senare dramatiker. I andra delen diskuteras olika presentationsformer: Fröken Julie i översättning, på scenen, som film, TV-pjäs, opera och balett.

Till skillnad från denna bok är den kombination av bok och website som här erbjuds läsaren företrädesvis receptionsorienterad. Det rör sig emellertid inte om någon sociokulturell studie av hur en utvald grupp läsare och åskådare har upplevt Strindbergs text och Bergmans iscensättning. Det är en demonstration av hur en och samma person – jag själv – har upplevt Fröken Julie i dessa två mediaformer. Med denna begränsning har studien fördelen att den kan behandla text och iscensättning mera ingående än en sociologisk receptionsstudie vanligen medger.

Som titeln anger är mitt syfte att mycket konkret undersöka skillnaderna mellan ett drama som text och som iscensättning. Valet av endast en dramatext och en iscensättning av denna text gjorde det möjligt att djupare studera båda. Strindbergs mest kända drama och Bergmans lovprisade och på det hela taget trogna inscenering visade sig passa för detta syfte.

Jag såg Bergmans uppsättning 1985. Men de nästan tretti år som har gått sedan dess och det förhållandet att jag huvudsakligen har baserat min undersökning på en DVD-registrering av uppsättningen gör att jag befinner mig i en annan situation än åskådaren 1985.

En teaterföreställning är en levande, icke-upprepningsbar företeelse. Även om en DVD-återgivning kan komma mycket nära den verkliga teaterföreställningen, skiljer den sig från denna, dels genom att publiken är synoch hörbart frånvarande, dels genom att blickfältet avviker från teateråskådarens när inte hela scenbilden är synlig, vilket inte alltid är fallet. Genom att mestadels bara tre rollfigurer befinner sig i på scenen måste Fröken Julie dock betecknas som en ovanligt lämplig registrering att studera, särskilt som man i hög grad använt sig av avståndstagningar som motsvarar teateråskådarens synfält. En komplett återgivning av registreringen skulle ha gett mottagaren av denna bok optimala kontrollmöjligheter. Detta har emellertid av olika skäl visat sig ogenomförbart.